Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Egendomsreformen. Envar bör kunna vinna ett skuldfritt litet hem - Bokföring, den starka hävstången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 163
En engelsk tidning hade härom dagen en lista över de stora
namn, som skapat vår tid. Den började mycket riktigt med Benjamin
Franklins namn och var sålunda en bekräftelse på vårt teori. Redan
på sin tid förutsade också Benjamin Franklin rent av de europeiska
omvälvningar, som nu följt.
I det praktiska livet, i vetenskaplig forskning, i fråga om
moraliska och religiösa betraktelser lade Franklin nya grunder, eller
fördjupade dem som funnos. På alla områden var han med, i krig
som i fred, men tog allt på sitt eget sätt.
Franklin skulle icke förstå sig på dem, som i vår tid vilja lägga
landet öppet för en fiende. Han satte sig själv i spetsen för ett
försvar mot de grymmaste av fiender, indianerna, och när sedan
kriget mot engelsmännen utbröt lämnade han all sin egendom till
fäderneslandet och reste till Europa för att skaffa de pengar Amerika
behövde därifrån.
Men han hade sin särskilda mening om kriget för det. Han
låter den uttryckas av ett par änglar, som givit sig i väg på en
expedition till jorden, där krig just pågick. Den ena ängeln sade till
den andre: Ha vi icke flugit vilse ? Ha vi icke kommit till helvetet
i stället?
Och Franklins egen innersta mening var den, att i stället för
att sända expeditioner att slå ihjäl varann, skulle man skicka skepp
med utsäden och redskap för att hjälpa varann till rätta. Om man
på det sättet en gång sökte förverkliga kristendomens enklaste bud,
så skulle jorden med ens förvandlas.
”Blixten från himlen han tog” — ack, men ödmjukare än han
var ingen inför himlens mysterier —, ”från tyrannerna ryckte han
spiran” —, allt medan han i sin hemvävda rock gick ut och in även
bland kungarna, älskad och vördad av dem som av alla.
”Forntiden skulle ha rest altaren åt honom”, sade Mirabeau vid
hans död i franska nationalförsamlingen. Vi tycka oss höra
Franklins svar till denna ärebetygelse: en av hans hänsynslösa
syndabekännelser kanske, nedskrivna för offentligheten, då han nått slutet
på den lysande bana, som han börjat som en fattig tryckeripojke.
Men visst gjorde han på samma gång de allvarligaste ansatser
som någon gjort för att bliva ett helgon, och härvid — det var dit
vi nu ville komma — tog han bokföringen till hjälp också för
moralens utveckling, samt föreslog att man, enligt det exempel han själv
gav, skulle följa själslivet med konton och på det sättet främja en
god själskultur, behandlande stycke efter stycke av själslivet dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
