Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIV. Ett kapitel om allt det klander, som riktats mot revyskriveriet. — Papirius, Sv. M. och »Brand» på krigsstigen. — När jag var begravningsentreprenör. — Till slut något om att stå ansikte mot ansikte med publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss rampfeber, när jag varit tvungen uppträda offentligt.
Vid ett och annat tillfälle har hjärtat dunkat som vore en slägga
i full gång, men så, när jag väl kommit in på scenen har jag
på det hela rett mig gott och kunnat verka rätt så kallblodig.
Man har vid flera tillfällen formligen skuffat fram mig att
hålla s. k. tal inför en större samling människor, och jag måste
bekänna, att jag oförmärkt tittat om jag ej hade en fallucka att
försvinna genom.
Den alltid godhjärtade Leonard Linden hade på sin nystartade
kabaret i Strömparterren anordnat en matiné till förmån för de
fattiga. Vi voro alla debutanter den gången, Algot Ruhe, som
läste allvarlig vers, Artur Möller, som föredrog ett par av sina
flotta små kåserier, Th. Wallbeck-Hallgren, som läste skämtsam
vers, »och så jag, förstås» ... Kritiken dagen efter talade
visserligen om att vi lyckats, men — förfärligt var det medan det
pågick.
Jag blev en gång, det var 1909, ombedd att göra en s. k.
uppläsning i Folkets hus’ D-sal. Jag stod den gången inför en
till synes mycket välvilligt stämd publik. Till en början. Det
blev emellertid plötsligt så märkligt kyligt och jag hade dock
väntat mig åtskillig munterhet, ty vad jag läste handlade om
vinhandlare och deras synder.
Jag fick förklaring efteråt. Det var i nykterhetslogen Activ
jag befann mig. Det hade ingen sagt mig på förhand.
I ungefär samma veva hölls här en basar i Tennishallarna,
där jag skulle vara någon sorts konferencier. Även den
gången kände jag mig som en stackare innan det hela kom i gång,
men se’n ... Vid det tillfället voro synnerligen förnäma artister
medverkande, säkra och vana att uppträda, men även de
nervösa och olyckliga. Detta dock egentligen endast före första
uppträdandet. Vi upprepade föreställningen väl bortåt ett tiotal
gånger, och vid ett tillfälle med h. k. h. kronprinsen som åhörare,
så att småningom blev undertecknad rent djärv och kände mig
i stånd att taga engagemang som yrkeskonferencier om tillfälle
erbjudits mig.
— — —
Här arrangerades för flera år sedan så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
