Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXVIII. Om vidskepligt teaterfolk. — Om lyckobringande katter och olycksaliga opaler. — Något litet om den svenska revyens historia. — Om olika konkurrenter på den s. k. revymarknaden. — Revysnärtar förr och nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
entusiasmen för stycket ganska sval. Sämre hade man
(gudskelov!) repeterat, sades det, men också bättre ...
Mest likgiltig för stycket var den danska sångerskan fru
Friis-Hjorth, vilken var engagerad för ett gästspel. Hon var
van vid de danska revyerna och dem stå vi svenskar ännu ett
gott stycke från.
En förmiddag sitter emellertid den goda danska frun vid
ett bord på scenen och rabblar ganska likgiltigt upp sin roll.
En katt tager så i ett nu ett skutt upp på bordet och stryker
sig spinnande mot den lilla täckeliga frun. Det var som en
explosion.
»Vems är katten?» ropade hon.
Ingen kände djuret.
»Har den aldrig varit här förr?»
»Nej.»
»Då går det här stycket!»
Frun var som förvandlad från den stunden. Hennes tillit
till katten stärkte hennes lit till stycket, och stycket gick.
Tack katt!
— — —
Året efter, det var 1901, hängde ännu denna katthistoria i,
och som »Prinsessan Habbababba» spelade på planeten Mars,
blev kattmotivet det bestämmande för dekorationerna. Det
målades katter på dekorationen och medan man var i taget
användes schablonet även till att kattpryda inner- och
ytterväggar. Katt vid katt vart ögat såg. Någon levande katt kom
emellertid aldrig.
På hösten såg man inte en katt i salongen ens ...
— — —
»Stockholmsluft» på Södra teatern 1905 blev däremot en
framgång — tack vare teaterkatten. Kattens entré var ock
den gången särdeles dramatisk.
I förpjäsen »Den sjuke brorsonen» spelades en akt i ett
värdshus, och till värdens göra hörde att öppna en lucka i
golvet och ur den s. k. källaren hämta upp en flaska vin.
Värden, vilken spelades av den genomhygglige, hastigt bortryckte
John Wahlbom, öppnade premiärkvällen luckan i golvet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
