Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXV. Om en allvarlig revy på Vasateatern 1900 samt om hur regissören förstod sätta p för framgången. — »Den förgyllda lergöken» skapas. — Litet om honoraret. — En revy, som hotar gå året runt. — Densamma i landsorten plus något som kunde kallas »lergöksfeber».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fånigheten i fråga blev snart bekant, och vad var då
naturligare än att lägga in en avklädningsscen i årets revy. På
»Lergökens» första affischer hette också figuren i fråga
Miss Tvåa.
Det märkliga med gamle »Lergöken» var, att den »drog» mer
och mer ju äldre den blev. Mot hösten, när Djurgården låg
död och dyster, var det ofta fullt hus i den då allt utom varma
Kristallsalongen. Till slut blev det i november för kallt för i
synnerhet baletten, och så flyttades alltsammans in i den s. k.
Victoriateaten.
Publiken följde alltjämt lika troget med, och det är ej tu tal
om att stycket kunnat spelats året ut, ja, gått in på nästa år,
om direktionen endast lyckats få teaterägaren, dir. Anshelm
Berg, med på saken. Men dir. B. satte sig absolut emot vidare
spelning. En hans syster, vilken förestod buffén, klagade
nämligen över att hon frös om fötterna. Förgäves åtog sig
direktionen att hålla damen i fråga med både matta och kamin, dir.
B. lät sig icke beveka, och så måste fru Anna
Hofmann-Uddgren, teaterns energiska direktris, med tungt hjärta annonsera
sista dagen. Det var den 13 november 1900, och stycket hade
då gått utan avbrott i fem och en halv månader, eller 162 ggr.
på en och samma scen. Ett revyrekord, som ännu i däg,
tjugufyra år efteråt, inte är slaget.
Men det var annat än det dragiga golvet i buffén, samma
direktris hade att kämpa mot. Redan första sept. hade
kontraktet med den förnämste rollinnehavaren, hr Liander, gått
ut och hr L. var pliktskyldig att inställa sig vid det
teatersällskap, som hr Bror Olsson startat.
Till 1 okt. lyckades fru U. dock få behålla den populäre
komiker. Dagarna före fick så undertecknad uppdraget att
resa till Eskilstuna och försöka beveka Bror Olsson att avstå
från John L. Och med tusen kr. på fickan träffade jag
vännen »Brolle», där han med sällskap spelade »Lill-Klas och
Stor-Klas» på Eskilstuna eländiga teater, för vilken redan
LilL-Klas ensam varit för stor. Vi underhandlade på teatern,
vi underhandlade på Stadskällaren och slutligen ställde vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
