Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXIX. »Fall ur praktiken.» — Ett spännande äventyr i mottagningsrummet. — Jag längtar hem, men är på vippen att få stanna för alltid i Tyskland. — Äntligen hemma igen! — Ett gemytligt ungkarlsliv. — Till slut en pikant liten historia om en äkta man på avvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konduktören, men han bodde själv inne. Dock skulle han
försöka skaffa mig tak över huvudet i den smällkalla natten. Vi
bultade upp en bekant han hade och jag fick ligga i en hall i
ett stort, dystert och dött badhotell. Till rummen i samma
hotell hade han inga nycklar, och för resten voro rummen lika
oeldade som hallen. Nå, när man är ung. Visst verkade det
hela spökhotell, men jag har aldrig varit rädd för spöken och
det hela lutade åt att bli äventyrligt eller just vad man söker
på en resa. Jag sov gott i mitt öde hotell, som inte kostade
ett öre att bo i — den natten. Resan forsattes över
Köpenhamn och julaftonens morgon stod jag på Stockholmsmark
igen. Fattig på mynt men rik på tyska glosor.
— — —
Jag hyrde mig nu en ungkarlskula på Kungstensgatan,
alldeles ovanpå källaren S. H. T. och så började bekymren på
allvar. På natten och efter att kvällen förut ha skrivit under
kontraktet låg jag oroligt kastande mig i bädden hemma i mitt
gamla rum hos gumman mor. Hon, som led av nätt opp
permanent sömnlöshet, kom sakta in.
»Kan du inte sova, Mille?» frågade mor.
»Nej, mamma.»
»Stackars min gosse», sade hon, »ska nu bekymren börja
sin häxdans med dig också!»
— — —
Sak samma, på morgonen hade man glömt det mesta av
nattens våndor ty man var ju, som sagt, ung. Hur sedan det nya
hemmet skrapades ihop blev det rätt så trevligt, och i stället
för att gå ut om kvällarna satt man hemma, oftast ett litet
kotteri, bland vars medlemmar jag särskilt minnes skalden
John Tengberg, i kamratlaget kallad Tbg. Han var skald
nämligen och flera versböcker skvallra om en mindre vanlig
begåvning. Före vår bekantskap hade han varit en glad och
sorglös bohème, men så hade han fått ett arv på, det sades
36,000 kr., och lyckans sol strålade med ens upp för den
hittills illa åtgångne, men sina ideal alltid trogne, i allt hjärtans
gode vännen Tbg.
Han gifte sig med väninnan från barndomen, hon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
