Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXII. Om beväringsliv i gamla dagar. — Hur man väcktes och hur törsten släcktes. — Den »förfärliga ex'cisen». — Ett djärvt tilltag ... för att möta flamman. — Vi få strängare befäl. — En major i sino prydno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägret. Väl där, påtogos kronans kläder och vid uppropet kunde
man visa sitt befäl, att man inte svikit sin plikt ...
— — —
Klockan sex på vardagarna började eftermiddagsexercisen,
den mest tröttsamma av allt fosterlandsarbete. Trötta efter
middagen voro vi och varm låg solen över det vida fältet.
Timmarna sniglade sig rent av fram och det var med en
obeskrivlig njutning man hörde signalen uppe från lägret att
inryckning skulle ske.
Men tror någon att man nu gick till vila? Visst ej!
Flertalet begav sig åter, alla iförda sina fina uniformer, till
staden, för att återkomma mot morgonkulan. Det var dock
ganska kinkigt att försöka komma över Gärdet en tidig morgon,
när solen låg på och de fint blankade knapparna i rocken
återspeglade morgonsolen i all sin glans. Vagn kunde man
inte begagna, ty en dylik upptäcktes alltid.
Man hade därför hittat på att vända rocken ut och in, samt
även vända mössan bakfram. Det var en syn att se en massa
beväringar så skrudade komma i spridd ordning på olika
vägar upp mot lägret, se deras smygande steg och så se dem
med en gång springa in i tältgatorna. Det var sedan stört
omöjligt för vakterna, vilka för övrigt gärna »gjorde sin
plikt» och haffade de s. k. herrbeväringarna, att få tag i
sprakfålarna.
Jag vågar kalla hela denna s. k. värnplikt en parodi, ty när
dagarna för brödmönstring kommo, och då vi skulle visa vad
vi lärt, voro vi precis lika »lärda». Flertalet hade ju i
skolorna fått lära alldeles samma tempon.
Vi fingo nu återlämna våra persedlar. All begagnad halm
och allt papper brändes på ett stort, stort bål och så
marscherade vi åter ut i det civila livet, efter, vad man verkligen hade
panna kalla — »den förfärliga exercistiden» ...
Året därpå ryckte man in på nytt för ytterligare sjutton
dygns »vapenövning». Samma exercisparodi vidtog och —
samma festande även. Nu tillkommo dock målskjutning och
en fältmanöver. Till den förstnämnda erhöllo vi sex skarpa
patroner och det gällde att ute vid skottvallen på Stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
