Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XX. En s. k. gaskafton och en skandalös publik. — Klen recett för arrangörerna. — Kristina Nilsson-olyckan. — Ett tanklöst polisbefäl. — Gustaf Fredriksons rådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grushögar, som i och för rörnedläggning voro uppkastade utanför
bygget. De påträngande hade ingen annan utväg än bara tränga
framåt, och så stupade de i sin tur över de liggande, varpå
det blev en hög människor, ett berg av olyckliga, vrålande
offer, vilket »berg» under fullkomlig panik äntrades av andra
människor. Man trampade mitt i en människohög, och för
att kunna rädda sig undan måste man slå ut fönstren i huset.
Slamret av sönderslaget glas gjorde andra människor alldeles
vettskrämda, och människoberget växte ...
Först när massan skräckslagen tvungits vika in på
gräsmattorna, kunde man iakttaga den ohyggliga katastrofen. Döda
och lemlästade män och kvinnor lågo hjälplösa i en hög, och
att börja med släpade man in så många man kunde i de tomma
butikerna, vilkas väldiga glasrutor nyss krossats. Behjärtade
män, bl. a. Gustaf Fredrikson, hade rådigheten att rusa in
på Grand Hôtel för att söka läkarhjälp och underrätta
polisen.
Den senare fick lida mycken smälek, särskilt polismästare
Semmy Rubenson, vilken med närmaste polisbefäl sades ha
helt sorglöst bevistat konserten i Musikaliska akademien utan
att ha vidtagit några som helst skyddsåtgärder på platsen för
den kolossala folksamlingen. Några konstaplar ute vid kajerna,
men framför allt i hörnet där de farliga bråteshögarna lågo,
och all olycka hade helt visst varit avvärjd.
Men så starkt var det allmänna skrålandet och skrikandet
i folkmassan, att vi, som endast voro några meter från
olycksplatsen, inte hade förnummit de olyckliga omkulltrampades
jämmerrop. Först när vi kommo fram till hörnet, märkte vi
hur människor buros bort och lades ned på Kungsträdgårdens
gräsmattor. Då stod hela den fasansfulla tilldragelsen klar för
oss och för de sista i publikleden. Massor av andra
människor hade då passerat, utan att ha en aning om vad som hänt.
Flertalet stockholmare, vågar jag säga, fingo först dagen efter
av tidningarna reda på katastrofen. De, som skingrats från
sina bekanta, trodde dessa stannat kvar för att om möjligt
applådera sig till mera sång — och då lågo i stället dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
