Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIII. Några hemligheter från en tandläkarateljé. — Litet om konsten att göra lösgommar. — Vi flytta till 10 Artillerigatan samt »leka cirkus» i en vedbod. — Ett dramatiskt sammanträffande med vedbodens ägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptänkligt sätt, varefter en arena iordninggjordes med att ett
klädstreck bands vid ett antal i marken nedslagna små stolpar.
Det blev en riktigt rund, trevlig arena, vilken, liksom på en
verklig cirkus, pryddes med i sågspån markerade underliga
slingringar. Så begynte man repetitionerna. Pojkarna i
trakten voro nämligen rätt så behändiga i fråga om cirkuskonster.
En i sällskapet var överlägset styv i att gå på rullande
tunnor, ett par kunde slå volter, och, vad undertecknad beträffar,
hade jag vunnit en viss färdighet i att gå på styltor, icke
vanliga enkla don, sådana man håller under armarna, nej, det
var meterhöga styltor, fastbundna vid benen. Rätt så riskabla
hjälpmedel för övrigt, men inte tänker en pojke på risker,
inte. Jag hade lyckats gå upp för gathusets fem stentrappor
på mina styltor och ansågs efter det inneha världsmästerskap
i styltgång. Clowner saknade vi icke heller, och i sin helhet
ansågs den nya cirkustruppen vara något som på pojkspråk
nämndes »nocke-nicke-dag-gewesenes».
Vi skulle spela var söndag och visste gott att vi inte skulle
behöva sakna publik. Biljettpriset sattes till tolv skilling, och
varje föreställning beräknades inbringa 10—12 kronor eller
minst ett par kr. pr artist.
Repetitionerna ansågos slutligen överstökade, spelet kunde
börja, det var endast att begära tillstånd av vedbodens ägare,
ty det skyddande hänglåset satt ännu kvar för den s. k.
huvudingången.
Vedboden tillhörde den i huset boende gamle
bibliotekarien G. E. Klemming. En dag ringde en deputation, bestående
av undertecknad, direktör, och en av de unga herrarna från
operabaletten, på hr bibliotekariens dörr, anhållande om audiens.
Gamla stockholmare minnas nog gubben Klemming, en
synnerligt respektingivande man med ett mäktigt Gustav
Vasaskägg samt långt silvervitt, ned åt axlarna hängande hår. Det
var inte lätt att till denne allvarlige gamle patriark framföra
ärendet om att få hyra vedboden för cirkus, men det lyckades
slutligen, och han hörde lugnt på oss.
»Vänta lite», sade han därefter och vi sågo honom och hans
gamla nattrock försvinna i ett inre rum. Han gick in för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
