Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIII. Några hemligheter från en tandläkarateljé. — Litet om konsten att göra lösgommar. — Vi flytta till 10 Artillerigatan samt »leka cirkus» i en vedbod. — Ett dramatiskt sammanträffande med vedbodens ägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| XIII</table>
Några hemligheter från en tandläkarateljé. — Litet om konsten att göra lösgommar. — Vi flytta till 10 Artillerigatan samt »leka cirkus» i en vedbod. — Ett dramatiskt sammanträffande med vedbodens ägare. Jag satt nu på något som kallades »doktorns laboratorium», men som var min fars gamla hederliga, en smula uppfiffade verkstad, jag satt med en sandpappersbit i nypan och polerade gamla korntänger, flacktänger och tandtänger. Det var i början smått om patienter för »doktorn» och hans nya »assistent», min sju år äldre bror. Herrarna förlorade emellertid inte hoppet. Plötsligt hördes också ett eller annat gallskrik från det rum i våningen, som fått namn av »operationsrum», och vid ljudet av samma skrik, skyndade undertecknad sätta på en liten panna med vatten. Jag förstod, att det kommit en patient och att man som bäst höll på med att knipsa av någon eller några av de skadade tänderna samt med att fila av rötterna jämns efter tandköttet. Jag lyfte, som på ett tyst kommando, av det kokande vattnet, lade ett duktigt stycke särskilt preparerat vax i vattnet och så kom »doktorn» strålande glad ut i »ateljén». Det var verkligen en patient och hon, det var nästan alltid en »hon», skulle ha ett gebiss. »Doktorn» kramade vaxet en stund samt lade upp samma vax på en munformad liten skopa, vilken kallades »avtryckssked», och så gick han nyter in i operationsrummet för att sticka in skeden i gapet på patienten och taga ett avtryck av över- och nederkäken. När detta avtryck, ångande varmt, kom ut i »ateljén», var det mitt jobb, att hälla tunn gips i samma avtrycksmassa, varefter vi på en liten gipsmodell hade patientens tanddefekter klara för oss. Hur det << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0093.html 
|