Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle till och slå de sedvanliga klämtslagen klockan fyra på
eftermiddagen. Bing-bång! lät det plötsligt och pysen, för
vilken detta var något nytt, höll på att i förskräckelsen hoppa ut
genom torngluggen. Hela byggnaden skakade vid slagen och
dånet av malmen höll på att spränga örhinnorna.
Man vänjde sig dock hastigt nog och vid förnyade visiter
hände det, att den lille parveln fick hänga med på draglinorna,
när den väldiga storklockan sattes i gång.
Allra intressantast var dock vårt besök uppe i Tyska
kyrkans torn. Man hade som »församlingsbo» lärt sig hålla av
klockspelets toner, vilka väl heller aldrig »göra» sig bättre än
nere i Staden mellan de gamla grändernas murar.
Nu fick man se hur en man satt och »slog» de olika
melodierna. Knytnävarna föllo tunga ned på väldiga tangenter av
trä och att spela på spelet i fråga var ett verkligt kraftprov.
Numera drager inan inte i några rep vid ringningarna, ej
heller slår man fram melodierna på klockspelet, allt sker
elektriskt och efter det man, bekvämt nog, tryckt på en knapp
på väggen.
Vem kunde ana det på 1860-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
