Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var allt som allt något särskilt lockande, och så traskade jag
godvilligt med, utan aning om vad ett besök hos en tandläkare
innebar.
»Om du lovar mig att inte skrika, när farbror doktorn ber
att få titta på tanden, ska du få en trähäst!» sade pappa under
vägen samt tryckte med värme min hand i sin.
Vi kommo ned till staden och gingo upp till tandläkare
Roland Martin på Riddarhustorget. Flera personer sutto och
väntade och man hörde då och då tjut och jämmer från ett
rum strax intill.
»Varför jämrar dom sej, pappa?»
»Därför det inte är karl i dem..»
»Hur ska man visa att man är karl?»
»Genom att gripa hårt om armstöden i doktorns stol och
inte låta andra höra ett knyst.»
»Jaså.»
Till slut blev det vår tur. Pappa var gammal vän till
doktorn vadan mottagandet kanske inte blev så skrämmande för
oss som för de andra. Jag kom emellertid upp i stolen, grep
om armstöden, ja, så blev jag en tand fattigare — men inte
ett ljud kom över läpparna. Jag hade hållit mitt löfte till pappa
att »vara karl», fick en klapp på huvudet av doktorn och så
traskade jag vid pappas sida upp till julmarknaden på
Stortorget — för den utlovade trähästens skull.
Hur annorlunda var inte julmarknaden förr mot nu. Inte
så menat att den nu är sämre — det är de senare
decenniernas barn som blivit sämre, blivit mera bortskämda.
Ingenting att undra på, för resten, de, som kunna glädja sig åt
elektriskt ljus, telefon, biler och annat, varom 1870-talets ungdom
var i, jag vågar säga, lycklig okunnighet om.
Ack, vilken ljuvlig sensation erbjöd inte enbart en ask
tennsoldater! Krigarna ifråga lågo till ett antal av sex stycken i
en s. k. dalkarlsask, en oval ask av trä, fylld med pappersspån.
Hur härlig var inte enbart doften av färgen, varmed tennet
målats. Den doften samt lukten av vaxljusen, och man kände
med ens att det var jul.
I övrigt fanns det inte så mycket att välja på i den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
