Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [9]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har fått en hel del dokument, angående
fallet Liljencrantz—Tybeck och studerar dem med
iver.
Den naturliga följden av slottsherrns
deltagande i prästens andeframmaningar och utdrivande av
djävlar var att spökerierna togo alltmera fart i
den redan förut tillräckligt vidskepliga
ortsbefolkningens föreställningar. Det var endast med bävan
man nalkades slottet och Ön. Bleka vålnader
skymtade överallt och rysliga skrik störde nätternas frid.
Johan Tybeck blev alltmer oumbärlig för den
åldrande landshövdingen, vilkens sista dagar i hög
grad fördystrades genom sonen Johan Ludvigs
vilda leverne.
Emellertid hade en plan sedan länge mognat i
Johan Tybecks hjärna. Landshövdingen var mycket
förmögen och så mycket som möjligt av denna
förmögenhet ämnade Tybeck förmå den gamle
mannen testamentera åt Swedenborgianismen. Det
gällde endast att hålla sig inom lagens gränser
så snävt sig göra lät.
Landshövdingens testamente, daterat den 30 maj
1796, väckte på sin tid ett oerhört uppseende.
Richesse oblige. »I betraktande såväl theraf, som at
ibland alla pligter det närmaste bör oss om hjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
