Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannat nere i en liten minoritet. I stället hade
guvernör Mac Gilney och Abraham Lincoln j:r, en son
till presidenten, begynt komma upp. såsom möjliga
kandidater om hvilka alla partier kunde enas. De
flesta åhörare hade annotationsböcker, i hvilka de
antecknade valresultaten. Åter skrän och hurrarop,
trängsel, hetta. När intet resultat kunde nås, böljade
publiken ropa på sina gunstlingar, guvernör Foraker
och ,3ob.“ Uttröttad frågade ordföranden slutligen: —
hvad önskar mötet?
— Ingersoll! — tjöto massorna.
Och Ingersoll kom. Stor och massiv höjde han
sig öfver mängden, massiv och klassiskt lugn var i
böljan hans vältalighet, hvilken som len olja flöt
öfver de uppeggade sinnena. Men han sjelf var för
mycket och för personligt intresserad af valutgången.
Han begick en oförsigtighet. Sedan han skildrat den
närvarande politiska ställningen, skildrade han den
man, som vore mäktig att öfvertaga ledningen af den
samma. Derpå gjorde han en uttrycksfull paus, sträckte
ut armen, såg uppåt gallerierna och frågade
pathe-tiskt: »
— Hvem är denna man?
— Gres-ham! — skränade läktarena.
Och nu förbi med allt sundt förnuft. I fulla 11
minuter försökte Ingersoll att återfå ordet. Omöjligt.
Han hade genom sin egen oförsigtighet förlorat det
och kunde ej mer återvinna det. Blek af vrede, med
hopbitna tänder satte han sig ned. De vanliga
medlen att bringa publiken till tystnad försöktes, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
