Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dömda, mina vänner till hans hustru. I ett annat
hade vi ryckt dem ur den häpna och oförberedda
vaktens händer och formligen kastat dem i en vagn,
som enligt min hemliga befallning stod utanför
dörren. förspänd med två mina snabbaste hästar. I ännu
ett annat ögonblick galopperade dessa med pilens
hastighet norrut. Naturligtvis satte de efter oss, men
lyckan stod oss bi, våra vänner långs vägen hjelpte
oss och familjen blef räddad.
Presten skakade på hufvudet, då Robert Purvis,
nästan andlös, med blixtrande ögon och gestikulerande
händer slutade sin historia. — Jaja, — återtog han
lugnare vid åsynen af prestens ogillande blick, —
det var en förtviflad åtgärd, jag kallar den intet
annat. Men ni, ladies och gentlemen, veta ej hvartill
orättvisa och grymma lagar kunna tvinga oss.
— Hvad blef det af flyktingarna?
— Mannen blef en skicklig och eftersökt
mekaniker. Senare, efter slafemancipationen, kom han sig
upp och blef rik. Det hände många år senare, att
en ung man, mulatt, fint klädd och i hvaije tum en
gentleman, besökte mig.
— Ni känner mig icke, — sade han förlägen,
— men jag tog mig Mheten göra er ett besök,
emedan . . .
— Var så god, — sade jag, — ert ansigte
förefaller mig bekant, men jag tror ej vi ha träffats
förr.
— Jo, — svarade han, — i rådhussalen i
Philadelphia för 25 år sedan. Jag är son till P., den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
