Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift att förverkliga rättrådigheten, bilda statens
författning. Är ändamålet idéens införande i det enskilda
och offentliga lifvet under rättrådighetens form, så måste
författningen få en därefter afpassad karaktär. Den
pla-tonska statsförfattningen är aristokratisk. Det är det bästa,
som skall införas i lifvet; det bästa införes bäst af de
bäste, men de bästes rang är dem icke gifven genom
börd eller tillfälligheter, utan genom sedlighet och
intelligens. Intelligensens och sedlighetens aristokrati är i
Platons smak. Det kunde för honom icke blifva annorlunda.
Staten skall förverkliga rättrådigheten hos medborgarne;
detta innebär fordran af en utveckling till ett högre; vid
all utveckling måste det vara någon, som leder
utvecklingen, hvars gång hvarken kan eller får öfverlämnas åt
slumpen. Den, som leder utvecklingen till rättrådighet, bör
själf vara rättrådig. Han måste hafva låtit sanningen, det
vill här säga idéen, genomtränga hela sitt teoretiska och
praktiska lif; annars är det icke visst, att han vet, hvad
som i hvarje fall är det riktigt rätta, eller att han vill
leda utvecklingen just till den punkt, dit hon bör ledas.
Men en dylik teoretisk och praktisk fulländning kan man
icke vänta sig hos alla statens medborgare, icke ens hos
många; man kan hoppas finna den endast hos några få,
och åt desse få måste då statens styrelse öfverlämnas.
Då nu denna teoretiska och praktiska fulländning, hvilken
blir en nödvändig egenskap hos den, som rätt skall kunna
leda folkets utveckling, för Platon, såsom vi förut sett, är
detsamma som filosofi; så inse vi då, hvilken betydelse
ligger i det bekanta platonska yttrandet, att »först när
filosoferna härska, eller de härskande bli filosofer, finns
någon lycka för staterna». Det betyder, att staterna först
då blifva, hvad de skulle vara, när deras utveckling ledes
af sådane, hvilka riktigt känna sanningen och handla därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
