- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
119

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

meningarna o. s. v., kunde sägas vara frän dem till
vetandet i tiden öfverlämnadt. Dock är detta öfverlämnande
egentligen ett återlämnande i tiden af det, som
ursprungligen och i begreppet tillhör vetandet. För en
begrepps-mässig eller till det ursprungliga återgående betraktelse
måste det nämligen vara en afgjord sak, att om några
kunskepselementer någonstädes finnas, så måste de vara
att härleda från kunskapen, från den sanna kunskapen,
lika visst som alla skönhetselementer ursprungligen måste
hänföras till det sköna, alla sedliga momenter till
sedligheten, alla religiösa till religionen o. s. v. Om således
uti varseblifningen och meningen ett och annat
kunskaps-element verkligen kan spåras, hvilket Platon visst icke
vill neka, så måste dessa elementer likväl, då hvarken
varseblifningen eller meningen är den sanna och egentliga
kunskapen, icke ursprungligen tillhöra dessa, utan i stället
tillhöra vetandet, som enligt honom är den sanna
kunskapen eller kunskapen i sin sanning. Vill man gå till
djupet med frågan, så är det då icke tanken eller vetandet,
som lånar kunskapselementer från varseblifningarne och
meningarna, utan det är varseblifningarna och meningarna,
som låna kunskapselementer från tanken. Men äfven om
man icke med sin betraktelse ville gå så djupt, utan
med-gifva, att från en viss synpunkt det ser så ut, som om
tanken vore varseblifningens och meningens gäldenär; i
ett afseende är det dock, som tanken från ingen synpunkt
blir varseblifningen och meningen något skyldig. Det är
i afseende på full klarhet och nödvändighet. Låt vara,
att tanken lånar allting annat från varseblifning och
mening — sådant har åtminstone skenet för sig —, det som
hos varseblifningen och meningen icke finns, det kan
tanken omöjligen från dem låna; men den allt misstag
uteslutande klarheten och nödvändigheten finns hos dem icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free