Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som skulle åstadkommas, var den lugna besinningen,
som med kårlek dväljes vid högre syften och vet att
behärska framför allt sig själf. Och detta åstadkom Sokrates.
Sofistema hade reducerat kunskapen till hvad som
är gifvet i den växlande företeelsen, och hänvisat det
praktiska lifvet till egennyttans och godtyckets fordringar.
De hade visserligen också uträttat åtskilligt godt, för så
vidt som hvarje upplösande tendens tillika medför något
af rensningsprocess, hvartill kan läggas en viss formell
bildningskraft, hvilken genom dem sattes i rörelse; men
i det nämnda låg deras farliga betydelse, och emot detta
satte Sokrates två andliga och förnuftiga makter, eller
rättare en, betraktad blott från den olika synpunkten af
form och innehåll: vetandet och det högsta goda såsom
dygd eller förverkligande af människans gudaartade natur.
Det är icke så, menar Sokrates, att människan i sitt lif
är öfverlämnad åt tillfälligheternas möjligen någon gång
angenäma, men i längden säkert upplösande makt Så
hjälplös blef hon icke. Hon bär i sitt bröst en gudagåfva,
en gudafrändskap, i hvilken hon har att söka sitt egentliga
väsende. Detta väsende skall hon i sitt lif förverkliga, och
däri består på en gång hennes dygd och hennes salighet.
Men förverkliga sitt väsen kan hon icke, om hon icke
känner detsamma; känner hon sig däremot själf, då gör
hon också, enligt Sokrates’ åsikt, nödvändigt det, som
öfverensstämmer med hennes väsendes fordringar. Ty
ingen gör annat än det, han anser vara för sig, åtminstone
för tillfället, det bästa; och om någon underlåter att göra
det för sig bästa, så sker sådant därför, att han icke
känner det. Det delfiska oraklets bud: »känn dig själf»
var därför ett bud, hvilket Sokrates älskade att upprepa
såsom ett uttryck af den högsta praktiska visdom. Men
denna själf kännedom får icke äga den blotta känslans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
