Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Fridén bär ej någon dufhöks skepnad:
Ej med htiggklor, ej med kroknäbb väpnad,
Är hon dufvan, som blott kyssnäf fått.
Fridens röst har ej i stormen skriat;
Fridens modersmjölk hvart väsen diat
I Guds kärleks milda vårvind blott. —
Ingen dunkel ofridstanke stige
I vår själ, dess hesa röster tige
Villigt, evigt — utan skymt af tvång.
Endast fridssång måtte hjertats siska,
Kärleken, uti vårt inre hviska;
Hon sig lärde utaf Gud sin sång.
Fällen svärden, jordens trätobröder!
Dyrken Friden, hon, som huldrikt löder
Hjertan samman i försonlighet.
Komme hon och syskonbandet knyte;
Jordens ofridsslägt hon huldt förbyte
Till en fridens slägt i evighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
