Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Alt staka vägen ut för vandraren. ,—
Fridstabernaklet re’n förklaradt röjes,
Ej der i dalen, — men i himmelen;
Ty der omsider ser mitt öga, tåradt,
Det mål, som fruktlöst jag på jorden spårat.
Jag ser det nu, hur med min förra lefnad
Blott skuggor vantron, gäckande, förband,
Huf tomma bilder den i lifvets väfnad
Bedrägligt strödde med fåfänglig hand;
Min fordna sträfvan för min högre trefnad
Jag byggde dårligt på dess lösa sand.
Allt, hvad jag verkat med min hand i tiden,
Gaf åt min ande ej den sökta fridén.
Hur många fjät har ej tills nu jag tagit
På sjelfförsoningens beträdda stig;
Hur mången gång har ej min hand jag tvagit,
Der dock min själ ej rening fann för sig!
1 tomma villor har jag mig bedragit;
Papismens svek har blott bedårat mig.
I allt, hvad jag för själen dyrast trodde,
Dock ingen vinning, ej försoning bodde.
Hur många medel har ej Påfvens lära
Mig hviskat in, för att försoning få!
Jag trodde vägen då så lätt, så nära;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
