Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt bröst. Ja, det är för mycket att lägga så hård pröfning på ett enda hjärta. Hör hit! Hvar och en som finns i huset skall blifva mitt vittne.»
»Hvad ämnar du göra?»
»Försona dig med ödet eller falla med dig.»
Vid ropet hade kyrkoherden och Johanna sprungit till, för att se hvad som var på färde. Adolf bad dem komma närmare och fortfor: »Det är i motgången vänskapen pröfvas; det är i faran soldaten visar sitt mod. Att trotsa döden när äran vinkar fordrar mindre uppoffring än att försaka äran för rättvisans skull. Tron icke, att jag med dessa ord vill gifva någon skrytsam färg åt min handling; men fåfängan hade en stund öfverhand i mitt vankelmodiga sinne, och jag måste därför straffa mig själf. Detta är fullgjordt genom bekännelsen; nu vill jag åter blifva hvad jag förr varit: ordhållig, ädel och fri från fördomar. Hvad som hädanefter händer skall jag anse med likgiltighet, blott jag får äga denna dyrbara hand. Älskade Fransiska! Du såg, huru litet värde den lofvade furstinnetiteln hade i mina ögon. Aningen hviskade, att det blott var ett af lyckans villande skuggspel, och jag afsade mig all delaktighet däri, om den skulle köpas genom uppoffringen af min öfvertygelse. Åt en skådespelerska, hon må vara nedstigen från tronen eller utgången från kojan, säljer jag aldrig min tjänst; fäderneslandet, äran eller den husliga kretsen äga allena anspråk på mina krafter. Det har blifvit en häfdvunnen sed att besegla hvarje högtidlig handling med något utvärtes tecken, och jag ville gifva mycket, om jag i detta ögonblick hade en ring att trycka på ditt finger. Men denna brist skall icke fördröja uppsåtets fullbordan: det dyrbaraste jag äger må blifva underpant på min trohet tills utbyte hinner göras. Då jag fanns på slagfältet vid Nördlingen, ännu ett spädt barn och kämpande med döden, var detta smycke, ena hälften af ett dyrbart gehängspänne, fäst vid ett blått silkessnöre kring halsen. Tag emot det och blif min trolofvade brud.»
Blek som ett lik, fattade Fransiska gåfvan med vänstra handen och lösryckte med den högra något från sitt bröst, därvid sägande: »Måttet är fyldt; slut mig i din famn, icke som brud, utan som syster! Här har du andra hälften af smycket!»
På gården vid det kungliga stallet såg man stark rörelse. Gulklädda betjänter packade saker i en mängd vagnar, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
