Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ursäkta att jag misskänt er! I dessa oroliga tider vet man ej hvem man bör tro. Vi hafva valt olika vägar och kunna dock stöta tillhopa vid målet. Ni mottog ert adelsdiplom, jag stötte mitt tillbaka, ni handlade som yngling, jag som erfarnare man.»
»Yttre glansen är ingen väsentlighet. Hvarje stånd räknar sina anor, de må prydas med hjälmen, bibeln, lagboken eller plogen. Om oss kan man åtminstone säga, att vi handla öppet och ärligt; men hvem var den herrn som nyss lämnade rummet, lik en ljusrädd förbrytare, och icke vågade låta se sitt ansikte?»
»Såg jag rätt, misstänkte ni hvem han möjligen kunde vara, och i detta fall är ert yttrande både något otacksamt och oförsiktigt.»
»Hvad jag en gång oförståndigt önskade har då inträffat? Rättfärdige himmel, själfva Carl Gustaf stämplar mot sin lagliga öfverhet!»
»Är ni ifrån edra sinnen?»
»Denna fråga skulle jag kunna göra er, herr borgmästare. Med handen på mitt svärd fordrar jag, att ni säger hvad som är på färde. Betänk, att när lågan fritt får utbrista kan ingen säga huru vidt hon härjar. De yngre soldaterna känna icke hertigens förtjänster, men väl drottningens snille och frikostighet. Upplys mig, dölj ingenting! Om hennes säkerhet hotas, måste jag varna henne.»
»Ni vill således med kallt blod uppoffra er välgörare?»
»Nej, han skall räddas, hvad det också kostar. Ve öfver hans förförare!»
»Stilla er, bäste herr von Findling! Faran är ej så stor som er inbillning målar den. Drottningen låter min själ icke lura sig, och nästa natt sofver hon kanhända långt härifrån. Mitt uppförande då vi sist träffades på detta ställe borde hafva lärt er, huru liten böjelse jag hyser för sammangaddningar, ehuru jag för ingen del offrar min öfvertygelse på slafsinnets altare. Messeniernas ömkliga ändalykt var ett lärorikt spektakel, men hvad människokraften ej förmår, uträttar ofta tiden med sin blotta framfart.»
Genom gatorna tågade en trupp gardestrumslagare, flöjt- och skallmejblåsare och utförde, under gratis ackompanjemang af några dussin skrikande lärpojkar, den endast i militäriskt hänseende förlåtliga rummelsymfoni, som enligt reglementet kallas generalmarsch. Detta oharmoniska sällskap vände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
