- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
52

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämnade hans läger. Slutligen segrade ungdomsstyrkan, men den himmelska aga han undergått hade icke förbättrat syndaren. Det första bruk han gjorde af sina återvunna krafter var att fortsätta samma vanvettiga tal om staten, hvarmed han vid sist hållna riksmöte ofta plågade mina öron, och att genom hala, kärvänliga ord intaga min arma dotters oskyldiga hjärta. Fångad i sin egen snara, vill han draga alla med sig i fördärfvet, och på hans oförskämda, lögnaktiga angifvelser är jag nu manad inför rätta som medbrottslig i ett misslyckadt uppror. Hvad kan jag väl hoppas, om man ej vill tro mina ord, ty några lefvande vittnen förmår jag ej framkalla till bevisande af min oskuld; och hvad skall det väl blifva af dessa frånfallna barn, om den bofven lyckas mot mig uppväcka drottningens onåd. Jag trodde mig höra en afgrundsandes stämma, då min tillämnade måg vid det nyss slutade förhöret hade den djärfheten uppfordra mig till bekännelse om brott som allenast hans illpariga hjärna framfödt.»

»Misströsta icke, förfördelade fader! Alla människor föddes ej lika starka. Hvem vet, om icke Arnold under bemödandet att frälsa sin egen fader förlorat fattningen och inbillat sig vinna uppskof i dennes ransakning genom att i målet inblanda personer, hvilkas obrottslighet när som helst är bevislig; eller måhända har han just uppgifvit er som borgen för sin egen oskuld, och då han ej kunde undvika att nämna dem med hvilka han stått i närmare förbindelse.»

»Gifve Gud att så vore,» återtog prästen lugnare; »men ty värr lär detta blott vara en from önskan. Om hans afsikter varit rena, skulle han hellre ha framställt mina handlingar som en ärlig mans och bevisat sin egen oskuld genom det närmare förhållande som ägt rum oss emellan, än söka göra mig medbrottslig i den oreda som han själf tillställt. Ja, skulden är i allo hans; ty om rikshistoriografen deltagit i sin sons ursinniga planer, hade han ofelbart räddat sig genom flykten, hvartill han lär hafva blifvit uppmanad medels bref från någon vid hertigens hof.»

»Hm! Ni berättar besynnerliga saker; och som jag icke känner hvaruti anklagelsen mot Messenierna egentligen består, kan jag för ögonblicket icke uppställa några motskäl; men det oaktadt säger mig en inre känsla, att Arnold blott för att vända misstankarna från fadern gjort sig själf brottslig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free