- Project Runeberg -  Några blad ur protestantismens historia /
130

(1919) [MARC] Author: Deborah Alcock Translator: Annie Anderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En skildring av nederlag. (Böhmens historia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skap, voro på väg till Konstans, besjälade av mycket
olika tankar och känslor. Johan den 23 avskydde och
föraktade denna kongress. Han for dit mycket mot
sin vilja, men han var tvungen därtill. Han kunde
icke göra något annat. Han fruktade med rätta, att
hans m issgärningar skulle blottas och komma i dagen,
och att han fördenskull skulle gå miste om påve-’
värdigheten. Det var mycket m otvilligt som han av-
reste från Bologna, där han för tillfället hade sin
bostad. Då han kom i närheten av Konstans, gick
hans vagn sönder, och han störtade till marken. »Här
ligger jag i djävulens namn», sade han. Utan tvivel
tyckte han, att det var ett dåligt förebud. Sedan, då
han kastade sina blickar ned för berget till staden,
som låg vid dess fot, tilläde han: »Det är en präktig
fälla att fånga rävar i». Han blev också själv fångad
i den, hur slug han än var.
Kejsaren själv hade inbjudit Johan Huss att komma
och tala för sin sak på mötet. Innan han reste dit,
skrev han avskedsbrev till sin älskade församling i
Betlehemslsyrkan och till alla sina vänner i Böhmen.
I dessa brev sade han, att han icke visste, vad han
gick till mötes, eller om han någonsin mera skulle
få se dem här på jorden. Men en sak bad han dem
alla om — han bad dem bedja för honom, att han
skulle bliva befunnen »utan fläck». D etta var hans
enda önskan, och historien säger oss, att den blev be-
viljad. Huss begav sig till kongressen på kejsarens
inbjudning, men av egen fri vilja. Han behövde icke
ha rest dit. Med Böhmens ädlingar och dess allmoge
på sin sida hade ingen kunnat tvinga honom. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prothist/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free