Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart stod jag nere på vägen, och då jag lyssnade,
kunde jag höra hofslagen af ryttarnes hästar, hvilka
nalkades utan att tyckas hafva någon brådska. Jag
skyndade att dölja mig bakom några buskar och
efter några minuters väntan kunde jag se dem
draga förbi mig i god ordning. Deras hästar gingo
blott fot för fot — en omständighet, hvilken var
alldeles efter mitt tycke, ty derigenom att de
färdades så sakta, lemnade de mig rundligare tid att
hinna verkställa mina djerfva och oförvägna planer.
Knappt hade de sista lederna under skämt och
skratt försvunnit bakom en krökning af vägen, förrän
jag dristigt steg fram och med snabba steg
tillryggalade det afstånd, som ännu skilde mig från
bergets fot. Det åtgick en fjerdedels timma, innan
jag nådde den efterlängtade platsen.
När jag lyftade upp hufvudet, för att
öfverskåda den höjd, som jag skulle klättrande
tillryggalägga, möttes mina blickar af en nästan lodrät
bergvägg, så hög att jag nästan kände en rysning för
den fara, som jag skulle löpa. Bergets sluttning
var i sanning så obetydlig, att det tycktes skola
vara en omöjlig ting att der vinna fäste och komma
uppåt. Lyckligtvis var den icke slät och jemn, ty
då skulle hvarje hopp om att kunna nå höjden
varit ett vanvett. Väggen var skroflig och hade
många mindre utsprång och många remnor, i hvilka
buskar och mindre träd hade fattat rot i en
sparsam jord.
Ingen tid var att tveka eller hålla långa
öfverläggningar. Jag tänkte på Aurora, befalde mig i
Guds hand och började uppstigandet.
I början gick det lätt nog för sig, så länge
mina krafter voro friska och sluttningen var mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
