Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den scen, som nu följde, vill jag icke ens
försöka att skildra. Huru Aurora bekände mig sin
kärlek, huru den första kyssen brann på våra läppar
— hvem skulle kunna fatta hela sällheten af
en sådan stund, om han icke sjelf har älskat, och
om han har älskat, skall han förstå mig, utan att
behöfva en omständlig berättelse.
»Älskade,» sade hon, leende genom tårar af
lycka, »nu, sedan jag funnit dig, fruktar jag intet.»
Mitt hjerta var så öfverfullt af sällhet, att jag
icke kunde svara, men jag tryckte henne med värma
till min barm. Rodnande tillade hon:
»Du frågar mig icke, hvarför jag kommit hit
till München?»
»Gamla Gretchen har redan sagt mig, att du
ärnar söka en fristad hos Gustaf Adolfs drottning.
Är det icke så?»
»Elake! Nog inser du, att detta icke var det
förnämsta skälet till denna resa.»
Jag började förstå hennes mening, men som
det var mig kärt att höra bekännelsen derom från
hennes egna läppar, låtsade jag mig hafva svårt
att begripa hennes halfqvädna visa.
»Nej, i sanning,» sade jag, »var det inte för att
finna skydd, så måste jag erkänna min oförmåga
att begripa det.»
»Nå, då måste jag väl säga dig det, ehuru jag
visserligen tror, att du begriper mera än hvad du
utgifver dig för att förstå. Det finnes i Gustaf
Adolfs här en viss ung man, en fänrik, som helt
och hållet eröfrat mitt lilla hjerta. Det var egentligen
hos honom, som jag ville finna skydd.»
»Och nu har du funnit hvad du sökte, eller
huru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
