- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
301

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konst, som troligen på sin tid gjort sin innehafvare
både lycklig och hedrad.

Småningom öfvergingo dock mina tankar mot
min vilja till betraktelser öfver min förtviflade
ställning. Alla tänkbara planer till flykt runno upp i
min våldsamt arbetande hjerna, men de ledo alla
af det betänkliga felet att icke kunna utföras af
en till händer och fötter bunden menniska. Dock
hade jag knappt förkastat en såsom vansinnig, förrän
en annan genast med den största beredvillighet
trädde i dess ställe, sysselsatte mig en stund, för
att i sin ordning blifva försmådd och vanhedrad
med sådana benämningar, som »galenskap, vanvett,
odugligt» m. m. sådant.

För att blifva befriad från dessa plågsamma
öfverläggningar, hvilka alla endast hade ett enda
mål, att visa mig — bålet — tvingade jag mig att
åter vända min uppmärksamhet till skåpet. De
brandgula liljorna och de utomordentligt röda
rosorna skulle blifva mitt räddningsankare på detta
svallande haf af dåraktiga tankar. Jag både ville
och skulle hängifva mig åt studier af konstnärlig
art, då de krigiska tankarne på strid och flykt
hotade att bringa mig i ett raseri, lika vanmägtigt
som vansinnigt.

Emellertid blef jag efter förloppet af ungefär
en timma störd i mina betraktelser öfver rosor och
liljor, enär dörren öppnades och min dödsfiende
inträdde. Under hela den tid, som jag låg bunden
utanför kojan, hade Ulrik Apfelbaum icke hedrat
mig med ett enda, till mig taladt ord. Onda och
giftiga blickar hade han dock bestått mig i riklig
mängd.

Nu satte han sig på bänken så, att vi kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free