Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi alla stege till häst och på en gång störtade oss
öfver fienderna?»
»Jag menar, att det verkligen skulle finnas
någon utsigt att slippa igenom.»
»Så vilja vi då i Guds namn göra ett försök.
Men du har ju ingen häst, gamle vän?»
»Nej, mitt lif är af föga värde. Jag stannar
qvar. De må göra med mig hvad helst de behaga.
Bekymra dig icke om mig!»
»Men ....» sade Aurora.
»Nå, hvad villen I säga, unga flicka?» sporde
den gamle.
Aurora vände sig till mig och sade tvekande:
»Kunde man icke .... jag menar .... det ginge
ju för sig, att jag sutte upp bakom fänrik Flink på
hans häst och att den gamle hedersmannen finge
rädda sig medelst min gångare.»
»Gud välsigne eder för det ordet, unga flicka!»
sade den gamle.
Då jungfrun såg, att jag tvekade, om jag skulle
lemna mitt bifall härtill, hviskade hon i mitt öra:
»Neka icke! I lif och död skola vi följas åt,
du och jag.»
»Nå, så i Guds namn, låt det blifva så!» sade
jag raskt.
Mina befallningar voro snart utdelade. Vi skulle
hvar och en på egen hand försöka slå oss igenom.
I Frankfurt skulle vi alla sammanträffa, det vill
säga så många som kunde hinna dit med lifvet.
Vidare förmanade jag dem att icke afskjuta sina
vapen förrän de voro alldeles inpå fienderna. Med
svärdet i högra handen och skjutvapnet i den
andra, skulle vi alla på samma gång störta fram.
Men hittills hade ingen egnat någon tanke åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
