Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I sanning,» genmälde jag, »de kunna väl knappast
förvänta ett så varmt mottagande, som det jag
ärnar bjuda dem på. Troligen anse de, att vi,
missnöjda med vår nyss lemnade hviloplats, hafva
utbytt den mot något annat ställe här i närheten,
och de lära väl näppeligen kunna föreställa sig, att
vi gissat till deras planer och redan hafva satt oss
i försvarstillstånd.»
»Jag ser af edra anordningar, att I vänten en
formlig belägring.»
»Ja, ädla jungfru, de lära icke släppa sitt byte
så lätt ur händerna.»
»Men ....»
Hon fortsatte icke sin mening, utan betraktade
mig med ett bekymradt ansigte.
»Hvad villen I säga?»
»Skola vi kunna uthärda en belägring?»
»Ja, med Guds hjelp! Vi äro inalles tjugo
män, af hvilken ingen enda skall draga i betänkande
att för eder offra sitt lif.»
Hon belönade mig åter med en af dessa blickar,
som föreföllo mig så outsägligt ljufva och
hvilka uttryckte något mera än blott tacksamhet —
jag tyckte, att de talade om något, som .... som
jag dock aldrig vågade hoppas eller förvänta, icke
ens i mina drömmar.
»Jag betviflar icke,» sade hon, »eder tapperhet.
Jag skulle snarare kunna tvifla på mig sjelf, än på
eder, I som ären så ädel och sjelfuppoffrande och
full af mod, men skola vi icke, i händelse af en
belägring, snart blifva af hungren tvingade till att
gifva oss?»
»Vi hafva lifsmedel för tre dagar och innan
den tredje dagens ankomst hoppas jag ....»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
