Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad? I kännen oss? Då känna vi säkerligen
också eder?»
»Derom tviflar jag,» svarade jag icke utan
vemod, tänkande på min ringhet, som för alltid
hindrade ett närmande emellan mig och dem.
»Sägen oss vår räddares namn?» bad den ljufva
stämman.
»Thomas Flink!»
»Flink! Hvilket vackert och skönt klingande
namn!» Det var skön jungfrun, som täcktes så
lägga sina ord.
»Flink?» sade den vördnadsvärde handelsmannen.
»Har jag icke tillförne hört detta namn, så
vill jag aldrig göra anspråk på att kallas en
ärlig man.»
»Ah!.... min fader! Var icke detta namnet
på den modige man, som du här om dagen omtalade
med så mycket beröm, densamme, som två
gånger räddat sin konungs lif, när det hotades af
en usel missdådare?»
»Jo verkligen! Flink var hans namn. Skulle
tilläfventyrs försynen hafva fogat det så, att jag
för min och min dotters räddning har att tacka
densamme, som en gång afvärjde den åt Gustaf
Adolf ämnade kulan och kort derefter upptäckte
och omintetgjorde planen att spränga konungen och
hans anförare och fältherrar i luften — densamme,
som, efter hvad jag låtit mig förtäljas, sedermera
har räddat åt konungen hans nya borg på andra
sidan floden? Ären I denne man?»
Jag rodnade, då jag förnam, att de ringa
tjenster, som jag lyckats göra min konung, voro
bekanta för dessa båda personer, hvilkas omdöme om
mig icke kunde annat än vara mig vigtigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
