- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
171

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det nya citadellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ulrik Apfelbaum hade flytt bort, och såg omkring
tretio ryttare med blixtens snabbhet närma sig. I
spetsen för denna skara såg jag konungamördarens
kåpa. Min undergång tycktes vara oundviklig....

Jag tyckte mig nu förstå en del af sammanhanget.
Säkerligen hade Ulrik Apfelbaum, efter
sin flykt ur konungens fängelse, lemnat staden och
på smygvägar uppsökt en eller annan kejserlig
truppstyrka, hvilken han lockat att åtfölja sig till
trakterna af Mainz. Den man, mot hvilken jag nu
kämpade, var sannolikt anföraren för denna trupp och
Ulrik Apfelbaum hade öfvertalat honom att följa
sig till stadsportarne för att taga platsen för det
kommande dådet, af hvad slag det nu var, i
skärskådande och öfverlägga om mått och steg till dess
utförande. Det var således till sina följesmän,
som Ulrik Apfelbaum ilade, då han nyss flydde ur
striden. Här voro de nu och jag — jag tycktes
vara oåterkalleligen invigd åt döden.

De anstormande fienderna omringade mig på alla
sidor. Hugg föllo såsom slagregnets droppar, och
jag hade intet annat att göra, än att sälja mitt lif
så dyrt som möjligt. Tackad vare försynens nåd
och min hästs ovanliga godhet lyckades det mig
att genom plötsliga vändningar under ett par
minuter undgå svårare sår. Min häst bet omkring
sig som en ursinnig, sparkade och slog med både
framfötter och bakfötter och underlättade derigenom
striden för mig på bästa sätt. Trognare stridskamrat,
än detta djur visade sig vara, kunde aldrig en
krigsman önska sig.

Redan hade det lyckats mig att nedlägga ett
par af mina fiender, men i längden kunde jag
naturligtvis icke hoppas att reda mig mot en till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free