- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
112

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kyrkan strålade af ljus. En skara andäktiga
menniskor höjde sina röster till en enstämmig sång, som
gjorde djupt intryck på mitt hjerta. De höga hvalfven
förlorade sig i en hemlighetsfull skymning, hvilken
äfven i sin mån bidrog att försätta min själ i rörelse.

Presten stod för altaret och, när församlingen
slutat sin sång, började han tala, men innan han
hade börjat dermed, hade min uppmärksamhet blifvit
störd och min andakt skingrad. Jag hade fått
annat att tänka på.

Sedan jag så ljudlöst som möjligt, för att icke
störa, hade småningom framträngt till hvad jag
kunde tycka vara midten af kyrkan, stannade jag
för att betrakta de församlade. Okända ansigten
såg jag öfverallt och jag fann ingenting, som kunde
längre än för ett ögonblick fästa mitt öga vid sig,
förr än mina ögon uppfångade bilden af en munk,
hvilken med kapuschongen öfver hufvudet stod
lutad mot en pelare och tycktes vara försjunken i
djupa tankar. Jag vet icke hvad det egentligen var,
som föranledde mig att låta min blick stanna vid
denna i munkkåpan helt och hållet insvepta gestalt.
Möjligtvis var det endast den hemlighetsfullhet, med
hvilken mannen tycktes älska att omgifva sig. Det
är också möjligt, att det var den skymt, jag ett
enda ögonblick uppfångade af karlens ögon, som
fästade min uppmärksamhet — en blick, ett ögonpar,
som jag afgjordt trodde mig tillförne hafva
skådat, ehuru jag icke kunde påminna mig, hvarest
detta hade skett. Nog af, jag begynte betrakta den
mystiska gestalten med oafvändt intresse. Min
andakt var störd. Knappt ett enda ord uppfattade jag
af hvad som sedan, ända till aftonsångens slut,
sjöngs och talades i det härliga, storartadt sköna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free