Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fiendtliga anslag, som misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Huru?» började han derefter sitt tal. »Huru?
Det finnes således ibland oss en usling, tillräckligt
nedrig att utföra en slik gerning och tillika
tillräckligt ohörsam, för att förakta en af mig gifven
befallning? Jag hade icke kunnat hysa sådana tankar
om mina krigare. Den skyldige träde emellertid
nu fram och försvare sig, om han gitter!»
Konungens öga blixtrade hotfullt.
Anseende det vara min pligt att om saken
uppenbara hvad jag visste, trädde jag dristigt fram
ur ledet.
»Du, Flink!» sade konungen häftigt. »Skulle
du vara den skyldige? Omöjligt!»
Jag svarade utan fruktan och med en röst, som
hördes af alla:
»Nej, herre konung! Omöjligt kallade I detta
med rätta. Jag hoppas under hela min lefnad kunna
bevara min själ ren från sådana brott, så visst som
jag önskar finna nåd hos Gud på den sista dagen.
Likväl framträder jag här, icke för att anklaga mig
sjelf, utan för att aflägga vittnesbörd emot en
annan. Gerningsmannen står här och heter Ulrik
Apfelbaum.»
Jag vände mig om för att utpeka den eländige,
och äfven konungen följde rigtningen af mitt
utsträckta finger, men till min förvåning var Ulrik
Apfelbaum icke der. Han hade begagnat sig af
tillfället och gjort sig osynlig.
»Ah!» utbrast konungen. »Du menar den der
öfverlöparen, men jag ser honom icke!»
»Herre konung! Han stod i ledet vid min sida,
då jag nyss framträdde hit.»
»Jaså, nå, hans försvinnande dömer honom
såsom skyldig, lika mycket som hans egen muns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
