Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysa mig om, hvar vår konung har sin krigskassa
och om det skulle vara möjligt att stjäla den?»
»Aj!»
»Jag finner, att du icke är hågad att besvara
mina frågor. Nå, det gör också detsamma, ty jag
vet godt besked ändå. Kamrater! Slån upp eld,
så skolen I få se, huru den ser ut, som vill stjäla
krigskassan från Sveriges konung och sedan löpa
öfver till fienderna med bytet. Skynden eder,
innan jag nödgas rent af strypa den här sprattlande
karlen!»
Mina kamrater hade stål och flinta i beredskap
och det dröjde icke länge, innan en flammande eld
lågade i kaminen och upplyste rummet.
Vårdslöst kastade jag Mathias bort i den vrå,
hvarest han brukade ligga, men knappt kände
karlen sig vara fri från mina fingrars grepp kring
hans hals, förr än han rusade upp och störtade
öfver mig med draget svärd.
Men han fick icke tid att utföra sin vilda plan,
som tydligen gick ut på att dräpa mig och derefter
skynda ut. Huru snabba hans rörelser än voro,
förekom jag honom dock genom att draga äfven mitt
svärd och sätta mig till motvärn.
»Korsa icke ditt ärliga svärd med den uslingens
klinga!» ropade mina kamrater till mig. »Han
förtjenar icke den äran.»
Sägande detta, grepo de honom, vredo svärdet
ur hans hand och bundo honom samt kastade honom
bort i vrån.
Vi lade oss icke mera till ro den natten, ty vi
önskade att noga bevaka vår fånge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
