Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ÄMBETSBRÖDER
En dimgrå augustimorgon gled han som van-
ligt för lugna, kraftiga simtag ut mellan bassin-
brons pålar och hade det vida, blanka vattnet fram-
för sig, alldeles öde och tomt i det svala diset.
Nej — inte alldeles. Ett stycke ut rörde sig en
naken kropp, en simmare, raskt in mot bassinen.
Laurelius såg snart att det var Mulltin. Detta
förvånade honom, ty vice pastorn brukade eljest
bada vid middagstiden, då han alltid hade fullt
upp med sällskap, som beundrade hans fina huf-
vudhopp, den enda vattenkonst han kunde.
Plötsligt hejdades Mulltins hurtiga fart. Han
gaf sig till att trampa vatten, spejande in mot Lau-
relius, som sakta, men säkert gled fram, bred och
trygg. Då komministern så utan att ändra kurs
styrde rätt mot Mulltin, lade sig denne på rygg
och ..började simma utåt igen. Så svängde han,
fortfarande på rygg för att låtsas icke se den kom-
mande, utan i en båge slinka förbi honom. Lau-
relius märkte och förstod manövern och rättade
sig därefter. Och plötsligt hörde Mulltin Laurelii
osköna stämma alldeles bakom sitt hufvud.
— Godmorgon, kära bror I Du är väl inte
rädd för mig? —
Dessa ord, som Laurelius uttänkt under sin
lugna simtur, kommo Mulltin att snabbt vända sig
på mage igen för att möta ämbetsbrodern öga
mot öga. Laurelius nickade fryntligt. Hans van-
liga skygghet tycktes ha vikit från honom och i
stället öfverfallit den eljest så glädtige Mulltin.
Denne sökte dock dölja sin oro med skratt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
