Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ny kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ NY KULA 289
pastorn. Hon brukade följa honom ut på en liten
promenad, som i regel hade ett sjukbesök eller
annan förrättning till mål. Hon hade lärt honom
att då ha tagit kaftanen på och stå färdig på slaget,
så att de omedelbart kunde få ge sig af och ha
tid att prata.
I dag satt han kvar helt lugnt och fingrade
på ett par bref, ett brutet och ett nyförsegladt.
— Ska vi inte gå då? — sade fästmön från
tröskeln.
— Det ska vi väl — svarade han, nästan som
om han varit tankspridd och det hände honom
sällan, hur brådt han än hade. Fröken Eriksson
teg, men visade en mästrande min af misslynt
förvåning.
Liten och prydlig stod hon framför den bred-
axlade fästmannen. Han tycktes kunna lyfta henne
på rak arm som en barnunge och hysta henne
ut genom fönstret, om han velat. Men han såg
brydd och litet orolig ut inför hennes hvassa blick.
— Hon hade ägnat honom all den dyrkan, som
en ung sedesam flicka kan nära för en ung ståtlig
präst — äfven om han råkar vara litet ostadig.
Hans vackra röst och det kall han valt bländade
henne, och när han friade, tog hon mot honom
med öppen famn. — Den långa väntetiden med
alla dess bittra missräkningar hade hamrat bort
det där rökelseljufva svärmeriet, liksom de eviga
etydernas pianoklink hennes musikaliska känsla.
Hennes ungdomliga behag var nu förtorkadt till
en viss regelbunden stramhet i väsen och utseende.
19. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
