Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 I MÖRKRET
— Vet du då inte, stackars förvillade Bodell
där, att du närmar dig de orätta lärarnas, de falska
herdarnas fördömda skara, att du liknar en bön-
möteskolportör, en vinkelpredikant, en frälsnings-
soldat!
— Hvem jag liknar, vet jag inte, men att jag
så troget jag kan vill söka följa mästaren.
— Ack! Se där, ja! — afbröt prosten utom
sig — så långt har det gått med dig. Äfven du
har blifvit förförd af högfärdsdjäfvulen. Akta dig
då — du står guds vredesstund nära!
Oförmärkt gled prostinnan genom ett inre
rum, hvars dörr till salen stod halföppen.
— Grafvare! — varnade hennes dämpadt
torra röst ur dunklet.
Komministern hoppade till, helt förskräckt.
Den gamle sjönk pustande tillbaka i sin vrå, hosta-
de och gned sina händer. Så återtog han litet
saktare igen, som vädjade han till en olydig poj-
kes slumrande bättre jag:
— Du kan ännu inte rätt känna folket här.
Jag gör det, må du tro — jag är gammal på
platsen. Tro mig, det är ett styfsint, förhärdadt
släkte, ofta elakt af obetänksamhet och drycken-
skap, än oftare af inneboende, urgammalt fördärf.
På dem är mildhet och vekligt öfverseende för-
spillda. Först måste lagen gissla med hela sin
heliga stränghet, bryta upp den stenbundna obyg-
den, skära djupa rötter itu, röja och bränna.
Bodell lyssnade undergifvet och tänkte med
beklagande på sin tuktomästare, som icke under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
