Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MÖRKRET 265
gång värdinnan utan ett ord sköt skorpkorgen
närmre.
De hade småpratat om väder och vind, års-
skörden, tjänsteärenden och kylan i kyrkorna, då
prosten efter någon tystnad med ändrad ton och
smällande den ena handen mot den andras feta
knogar, grep sig an med den viktiga fråga, som
pastorn hela tiden i aningsfull oro afvaktat.
Själfva inledningen kom med en viss bindande
och nedlåtande förtrolighet.
— Vet du, Bodell — så var det en sak, som
vi inte ska glömma. Min gumma och jag, och
flera än vi — ja, verkligt allvarligt och kyrkligt
sinnade församlingsbor — ha märkt —
Bodell fick svårt att i tid svälja sista klunken
för att vördsamt se upp och höra på.
— Vi ha med rätt stort bekymmer märkt,
att du — har en benägenhet, må vara tämmeligen
omedveten och låtom oss hoppas, öfvergående —
att i din förkunnelse, såväl den textutläggande
som den rent tillämpande —
Prosten, besvärad af halskatarr, måste harkla
sig och spotta. Bodell satt orörlig, som en skrämd
råtta, och med de knotiga händerna kalla i skötet.
— en benägenhet, säger jag, att förvanska
och misstolka gudsordet och lägga det till ett
hyende under lasten, som bomull kring hjärtats
ondska — och att ringakta lagen och guds eviga
rättfärdighet.
Anklagelsen hade uttalats med allt fulltonigare
uppklarad stämma, så att de förskräckliga orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
