Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 TRADITIONEN
— Du är ju utrustad med sångröst. Låt
oss höra!
— Ja, det vore utmärkt snällt — instämde
värden och slog tjänstaktigt upp pianot.
Vice pastorn var trött efter mässningen och
middagen och tycktes inte mycket villig att lyda.
Men med en knyck på nacken slog han sig ned
vid instrumentet och klarade strupen.
— Nu får vi sång — ropade kontraktsprosten
och tystade med en faderlig åtbörd de sorlande
grupperna. Pastorn stämde upp en af Wennerbergs
hymner ur psaltaren:
— Görer portarna vida och dörrarna höga.
— Lutad i en soffa, bågnande af välmåga och
själfbelåtenhet, vaggade Somling efter den ståtliga
rytmen och stämde in då och då med ett stönan-
de, rosslande ljud. När musikanten slutat och
rummet fylldes af tacksamt beundrande hviskningar,
blef Somling orolig. Han krängde sig upp ur
sin halfliggande hvila och vacklade bort till pianot.
— Det var ganska skönt — ja. En rätt god
röst också. Ack, ja — min Petrus Samuel, han
har ärft min klena hals — eljest har han också
mycket fint öra och sann musikalisk känsla, liksom
jag och mina bröder — men sjunga kan han
inte, den käre gossen. —
— Nå — genmälde biskopen torrt — det är
ju inte heller alldeles nödvändigt. —
— Han kan så mycket annat i stället — bi-
fogade lille Vattling, som sprang och bjöd påtår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
