Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Herrans vägar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 »HERRANS VAGAR»
ensam, icke ett ord hade de fått byta på tuman-
hand.
Brudparet satt, omgifvet af kyrkoherdefamiljen,
vid det af koppar, glas och assietter, fruktfat och
vinkaraffer belamrade salongsbordet.
Lars såg sig om efter Vidar. Han tyckte, att
denne måste veta mera, måste kunna hjälpa ho-
nom att bryta kedjan af vaktande fränder kring
Elin, tvinga henne att förtro sig åt sina bröder
och lita på deras gränslösa kärlek. — Själf kände
han sig fullständigt som främling under detta tak,
bland dessa människor.
Vidar hade från sitt håll märkt broderns
nästan ångestfullt sökande blick och kom vänligt
bort till honom.
— Hur, Lars?
— Ja, hur — Vidar? Hur har hon kommit
dit, in i detta?
Det var som skulle det smärta hans tunga
att säga systerns namn. Vidar svarade lugnande,
undvikande
— Käre Lars, var förvissad om —
— Ja, jag vet — afbröt Lars — gud vill det.
Och farbror Lenning och faster och pastor Arndt
och du med kanske — men Elin själf?
Hans »Elin själf» sprang fram obehärskadt
hett. Vidar tystade honom med ett lätt grepp
om armen.
— Käre broderi Elin vill, hvad Gud vill.
Och pästor Krampa visade förstulet, med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
