Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
— Du var mig en liten djäkel att komma
tidigt!
Hon svarade ingenting, men gick honom nära
och betraktade hans starkt rödflammande ansikte.
Hon visste, att han varit ute kvällen förut, bjuden
på svensexa af goda vänner i byn. Hon ville ha
honom färdig och fin till frukosten hemma.
— Kläd dig nu. Så går jag ner till mor så
länge.
— Nej, stanna du, tösen. Jag är strax klädd.
Hon gjorde som han bad. Vid fönstret slog
hon sig ner, knäppte upp kappan och drog den
långa nålen ur pälsmössan. Med dess pälsverk
strök hon imman af rutans glas och tittade ut,
ner i trädgården djupt under, och bort öfver än-
garna, hvilkas rimfrostslöja skimrade kallt rosigt
i solbräckningen.
Därifrån kunde hon se oändligt långt —
västerut, där hafvet lyste, ännu icke tillfruset,
stilla, men oaflåtligt glittrande, och åt öster in
öfver kusten, nu öde som ett dödt land, där en-
dast ett och annat kyrktorn blänkte gulaktigt mot
töckenblå åsar.
— Den signade dag, som vi nu här se
från himmelen till oss nedkomma —•
just denna psalm tonade festligt upp i Elins sinne
och hon vände sig, varmt leende, med de stora,
blå ögonen tårduggade, in till Knut.
Han hade kastat nattrocken af sig, strukit
skjortan tillbaka från hals och bröst och sänkt sitt
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
