Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA ’77
hjälpa henne. Endast Gud kunde hjälpa henne
nu, om han ville. Hvarför ville han inte ?
Alldeles modlös, och uttröttad af sin egen
smärta, vände hon om tillbaka upp genom byn,
lika skyggt smygande, med kappans krage upp-
dragen öfver håret. Så kom hon som drifven af
en hemlig makt åter förbi gästgifvargården. Men
hon vågade icke dröja där i ljusskenet från fönsten.
Saktare gick hon vidare, upp mot kyrkbacken.
Just där vägen vek af åt Sandåkrahållet, stannade
hon för att hvila. Hon flämtade ut, snyftningar
brusto fram för hvart andetag.
Då förde blåsten till henne ljudet af steg och
röster. Några unga män sade hvarandra »god-
natt» och »tack för i kväll!» En af dem var
Knuts. Den hade låtit som vanligt, tyckte hon.
Hur skulle den ljuda, när han fått se henne där?
Hon stod så stilla och med återhållen ande-
dräkt, hon hörde honom komma allt närmare.
Plötsligt saktades hans raska steg. Men hon vände
sig ej.
Knut hade upptäckt den ensamma, framåt-
lutade flickgestalten i den fladdrande regnkappan
och så mörkt det var, kände han likväl genast
igen Elin. Öfverraskad, erinrade han sig med
nytt obehag deras afsked förut den dagen. Han
förstod i hastigheten ingenting af detta underliga
möte på vägen, utan ämnade på försök fortsätta i
vanlig marschtakt, så kunde hon få kalla på ho-
nom, om hon ville. — Men innan han hunnit
12. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
