Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ELIN KRAMPA
höjt armen till hugg. Men tyst och förbluffande
snabbt sprängde en ung man kretsen af åskådare
och tog i sin ordning Bengt från ryggen, höll
stadigt fast honom och vred knifven ur hans grepp.
Bengt vacklade med munnen full af fradgande eder,
men när han fick se, att det var Knut Rosdal,
som slagit sina starka armar om hans, tystnade
han och lät sig ledas ut mellan denne och den
tillskyndande gästgifvaren.
Lars och de båda fröknarna Krampa hade
knappt fattat, att det var Knut, som bisprungit
dem. När de sökte honom för att tacka, sades
det, att han och Agnes redan lämnadt gillet. Då
gåfvo de sig äfven skyndsamt i väg, uppskakade,
men behärskadt tysta.
Bakom sig hörde de sorlet och stampet af fotter
till skrällande musik långt sedan de hunnit ut
genom trädgården och vandrade hemåt i den stilla,
friskt doftande majkvällen. — Men lukten af fest-
mat, stearinrök och svett satt dem envist i kläder-
na, pinsamt erinrande om det otroliga och vidriga
öfverfallet.
När prästgårdens ljusa gafvel tonade fram mot
granåsens skuggblå vall, utbrast Lars befallande:
— Säg nu inte det här till pappal
— Han får veta det ändå — svarade fastern.
— Ja — tilläde Elin, med en skälfning —
ja, och då är det bäst, att vi tala om det själfva.
— Nå, låt mig göra det, åtminstone! — afslöt
Lars. Han gick med knutna händer och så raskt,
att fröknarna måste halfspringa. — Men Elin tänkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
