Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 133
bjudningar med kortspel och slagsmål, för flickor-
na genom sin oförvägna närgångenhet. Ingen
hygglig jänta ville kännas vid honom — men mer
än en hade för hans skull råkat illa ut och de,
som sluppit någorlunda lyckligt undan, men varit
nära hans fällor, voro fler än man anade. — Nu
hade hans skräfvel tystnat för en stund, medan
han i lömsk halfdvala hämtade sig efter utsväf-
ningarna vid kalasbordet.
För Elin hade festen bjudit på en öfverrask-
ning, som inte lättat hennes alltid orostyngda
sinne. — Knut Rosdal var där — alltså hem-
kommen efter flerårig bortovaro. Hans far hade
nyss fått ett slaganfall, som lagt honom på stän-
digt sjukläger. Knut skulle väl nu sköta gården.
— Alldeles som främmande, nya bekanta hade de
båda barndomsvännerna helt hastigt skakat hand,
och han hade bugat på ett sätt, så vårdadt, att
det gjort honom dubbelt olik sig i Elins ögon.
— När och hur han och Lars träffats, hade hon
icke sett. Hon fruktade, att de bemött hvarandra
med köld, ty Lars’ nya glädtighet och Knuts nya
högtidlighet måste gå illa ihop. Men som sagdt,
hon visste inte ens, om Lars upptäckt den forne
kamraten. Det förvånade henne, att Knut, som
måste vara nyss hçmkommen, och känd och om-
tyckt sedan gammalt, icke väckte mer uppseende
än han gjorde. — Knut hade alltid, ända från
pojkåren, haft rykte om sig att få alla flickor
galna i sig. Hans lynne var godmodigare än
Bengt Kärrs, och det var med mycket stillsammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
