Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 ELIN KRAMPA
hemska, tärande frågorna: har jag rätt till allt
detta, som jag icke känner, men anar och trånar
till? Hvad är det gud vill gifva mig? Kan jag
rätt anamma hans stora, oskattbara gåfvor? —
Hade hon gifvit fadern del af dessa hennes
hjärtas tveksamma invändningar, skulle han hän-
visat henne till bibeln, den enda outsinliga källan
af nåd och sanning, rättesnöret, som ledt profeter
och förstår, och som väl också kunde föra en
liten prästflicka på rätta vägen.
Elins bibelläsning föranledde hennes första och
sista vädjan till faderns rådighet.
En vårdag, då bergens blå kedja tycktes svikta
för blicken i ångande silfverskir luft, och syrener,
pilar och oxelträd utanför prästgårdsfönstren gung-
ade färskt lysande knoppar, kände Elin, att hon
icke kunde och icke borde glädjas åt sol och
vårlif förr än hon sökt fulla klarheten i sin sa-
lighetssak.
Blundande i smärtsam beslutenhet knackade
hon på faderns dörr.
Det är Elin — sade hon så, i ursäktande ton.
— Stig in du. —
Kyrkoherden satt i sin gungstol med en pre-
dikosamling i knät och ett häfte skrifpapper bred-
vid på bordet, hvari han gjorde blyertsanteckningar.
Han hade för sed att jämföra sin egen behand-
ling af texterna med Henrik Schartaus och i
ljuset af den beundrade mästarens ande granska
och luttra sin egen förkunnelse. — Kufvande sin
obenägenhet att låta sig störas, undrade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
