Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ELIN KRAMPA
— Men allramest behöfver Elin krya på sig
— ifrade Lars nu och nickade åt systern.
— Hå — sade fastern undvikande.
— Hon är väl för lite ute och rör på sig —
menade Lars — sitter väl jämt inne och läser.
Se, hur blek och kantig hon är!
— Nej, tycker du det — invände fadern be-
svärad och i torr, ovillig ton. Han skulle inte
besvarat en sådan anmärkning, om den kommit
från någon annan än Lars, älsklingssonen.
Underligt nog höll han mest af den världsli-
gast lagde, den sällskapligaste, lefnadsgladaste af
bröderna. Han ägnade hjärtligare intresse och
större öfverseende åt den yngre, som visade en
del små koketta slyngeltag och svärmade för att
bli militär, än åt den äldre, den djupt allvarlige
Vidar, hvars moraliska själftukt och brinnande
studieflit stodo öfver allt beröm.
— Elin går mig tillhanda i hushållet, men
hon får alldeles nog ledighet — försäkrade fastern.
— Men någon ungdom träffar hon aldrig —
envisades Lars, eggad af motståndet och Elins
undergifna tystnad.
— Elin har nyss börjat sin nattvardsläsning
— påpekade fadern med någon skärpa.
— Nå, då kan hon ju få kamrater! —
Ingen svarade. — Lars vände sig rakt mot
Elin.
— Har du ingen liten god vän, du?
Hon teg och skakade på hufvudet. Fadern
hostade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
