Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 EN PREDIKAN PÅ VERS
grenverket gaf skön utsikt ner öfver vägen, husen,
trädgården och sjön.
Däruppe satt Mod i ostörd fred mellan him-
mel och jord och förlät så godt han kunde män-
niskornas ondska och trångsinne. Han trodde sig
nog märka, att de i grund och botten ångrade
sin hårda ovilja mot honom, ja, att de för sig
själfva och kanske för hvarandra erkände hans
öfverlägsenhet, fast de inte kunde fördraga den
öppet. — Han förstod nu så tämligen allesam-
man, den småviktige kyrkoherden och hans härsk-
lystna fru, de okynniga, korttänkta ungdomarna.
De hade inte vetat, hvad de gjorde — nu blef
det småningom mot deras vilja klart för dem, och
de skämdes lite hvar, önskade kanske rent af på
något sätt godtgöra sina förseelser.
Endast fröken Elna var honom ännu en gåta,
dunklare än någonsin. Den lockade honom allt
starkare, men han hade beslutat att lyda försynens
varnande vink och i kristlig förtröstan afvakta lös-
ningen.
Han kunde inte uppgifva hoppet på en sådan.
Han trodde sig ana, att hon utkämpade en inre
strid mellan de andras kortsynta, vrånga dom och
sitt hjärtas sanna längtan. — Denna kamp borde
hon ensam afsluta. Ingen, allraminst han, borde
inblanda sig däri. Detta, som allt annat, lade
han nu i den högstes hand.
Att fru Bringel och barnfröken i täta, en-
skilda samtal afhandlade hans och Elnas framtid,
anade han däremot alldeles icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
