Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS 71
— Pastorn är kvick. Men försök inte. Oss
lurar man inte. — När ska pastorn fria?
— Skynda sig bara — brukade Percy giftigt
tillägga–––-annars kommer Bengt före.
— Ja då — skrattade Bengt — jag är en våd-
ligt farlig rival. Fråga fröken, så får pastorn höral
— Tack, det behöfs intei
— Haha — på det viset! — skränade poj-
karna. — Jaså, pastorn har redan friat! Och
fått ja — naturligtvis, pastorn som är så vacker!
Orubbligt godmodig stämde han in i det
ystra skämtet.
— Naturligtvis, ja! Naturligtvis!
— Var inte för säker. Vi ska nog slå pastorn
ur brädet, om vi hjälps åt bägge ! — hotade Bengt.
— Men har inte pastorn märkt — hviskade
Percy försåtligt i hans öra — hur underligt sorg-
sen fröken har blifvi’ på sista tiden? Riktigt för-
vandlad!
Då mulnade till sist pastorns rödblossande,
själfglada ansikte, och när slynglarna med under-
tryckt skratt trängde sig tätt inpå honom och
mumlade närgångna och oförskämda lögner i hans
öron, ryckte han sig loss halft vredgad, halft
ängslad, och sprang ifrån dem in till sig och reg-
lade dörren.
Och så hörde de honom ömsevis sucka och
stöna, sparka och dunka i golf och möbler, så att
det skrällde i annexet.
Men länge varade inte hans vrede. Han ägde
ju, hvad de andra inte visste, eller anade, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
