Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÅ VERS
57
Elna var en prydlig ung kvinna, den enkla,
grå dräkten med blått sköterskeförkläde passade
också utmärkt hennes landtligt sunda, ungdomligt
behagliga gestalt. Det rika, guldbruna håret låg
sedesamt slätbenadt öfver ett fylligt ovalt ansikte,
blåögdt, friskt rödmynt och gräddlikt finhyllt. Hon
smålog lätt, men utan de andras närgångna spe-
fullhet.
Pastor Mod hade lagt hufvudet på sned och
sneglade åt henne, som för att gissa hvem hon var.
— Sofver han nu? — sporde frun med en
nick åt sängkammaren.
Fröken böjde hufvudet till svar och stängde
varsamt dörren. Pastorn reste sig, läste en tyst
bordsbön och tackade för maten. Sedan vände
han sig mycket vänligt, liksom en farbroderlig
gäst, till fröken Elna. Han tog henne för husets
äldsta dotter.
— Mors hjälpreda? — undrade han artigt.
— Det är barnfröken — svarade fru Bringet
kort och snäft, både road och retad af att bli miss-
tänkt vara mor åt en tjuguåring.
Pastorn räckte flickan sin hand, men hon låt-
sades icke se den, endast neg som för hvarje annan
präst, och gick tvärs genom salen till motsatt
hörn. Bakom pianot fnissade Malla och pojkarna
hejdlöst.
— Nej, barn, gå nu och lägg er — befallde
frun.
— Pastorn är väl också trött — sade kyrko-
herden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
