Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens son - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 TIDENS SON
— Du talaj bja, min käje gotte, sade han, i
det han reste sig, tungt stödd på käppen — och
jag vill gäjna tjo, att du talaj af hjäjtat.
Klas bugade sig nu djupt, och hjälpte sin mor
upp. Mellan prästen och gumman skred han ut
ur skolsalen, där han suttit som läsgosse, då Påhl
satt i katedern, och gick sakta nerför trappan, ut
öfver den öde vida gården, som låg mörk i höst-
kvällen.
En kvart senare skulle han med nattsnälltåget
fara till nästa stad för att där hålla samma före-
drag för ny publik. Syskon och vänner skulle
samlas vid stationen för att ge honom en afskeds-
hyllning. Men ensam med de två gamla vandrade
han dit ner.
Villigt och gladt besvarade han deras frågor
om hans framtidsplaner och förhoppningar, om
den professorsutnämning han i dagarna väntade
sig, om familjen Pontell och hans unga fru, som
de endast helt flyktigt sett vid bröllopet. — De
voro nästan framme vid målet, mötta af stationens
elektriska ljusflöden, af sorlande röster och tågsig-
nalers tjut. Då sporde Klas plötsligt och med en
vek darrning på rösten, hvilken gick till gamle
Påhls godtrogna hjärta:
— Minns farbror Ottilia?
— Om jag minns? Jo, föj all del.
Kyrkoherden och mor Peterson sneglade för-
undrade och smått förläget på den ståtlige unge
mannen mellan dem. I skenet från banhallens
blåhvitt lysande lampor tycktes dem hans ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
