Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
lete. Kyrkoherde Neumann befann sig i ytterlig
förlägenhet; han måste medgifva, att Gottfrids ord
vittnade om djup och enfaldig fromhet, medan å andra
sidan ur den unge mannens tal mötte honom en anda,
som han icke förstod. Hånfullt leende betraktade
Hans Henning den bedjande mängden, under det
Christel icke visste, om hon skulle bedja liksom Hilma
eller gäckas med Hans Henning.
»Fördömer du ännu dessa sammankomster bland
dina arbetare^ far?» frågade Hilma med mild röst
baronen.
»Hvad Hilgers sade, var bra och rättsinningt,»
svarade baronen upprörd. »Men han ställer sig utom
den lagliga ordningen^ och det är aldrig bra. Jag
skall tala med honom.»
Han steg hastigt fram ur trädens skugga; hans
sällskap följde honom. En liflig rörelse lopp genom
mängden vid baronens åsyn. Somliga reste sig
vörd-nadsfullt och hälsade på sin arbetsgifvare, andra
blickade trotsigt på baronen, som, utan att se sig åt
sidan, gick rakt fram till Gottfrid. Denne hade också
fått syn på sin förre herre; en svag rodnad färgade
hans bleka kinder, men han stod lugnt kvar på
platsen framför kapelldörren och mötte med värdighet
baron von Brandts blick. Att det skulle komma tiil
ett stormigt uppträde, antog han; men hvad på
honom berodde för att framkalla en försoning, det ville
han förvisso göra.
»Det här var en egendomlig församling, herr
kandidat,» började baronen, i det han högrest stannade
framför Gottfrid och mätte honom med allvarsam,
stolt blick.
»Folket har bedt mig, herr baron,» svarade
Gottfrid lugnt och sansadt, »att då och då tala för dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
